Varför?
Deppmode. Den här eftermiddagen/kvällen har jag hamnat i nån svacka. Tankar går på högvarv om allt och inget. Jag tror att jag tänker för mycket och på för mycket. Jag hatar när jag känner så här. Ensam, fast ändå inte. Jag har människor runt omkring mig som jag vet bryr sig och skulle göra allt och ställa upp för mig. Och det är jag tacksam för, mer än tacksam. Tårar trycker bakom mina ögonlock, men jag vill inte släppa ut dem. Vet inte varför dem ska rulla ner för mina kinder. Varför är jag inte lycklig? Jag har inget att vara olycklig för. Ibland kanske man och andra sidan inte behöver en anledning för att gråta och va nere. Bara få rensa sina känslor lite. Jag känner mig otillräcklig och dömd. Jag är trött på att folk ska döma mig för mitt utseende och inte för den jag är. Tro att jag är korkad för att jag är blond? Att det enda jag tänker på är ytlighet? Trött på att folk tror att dem kan köra med mig. Sätta sig på mig, tror att dem är bättre, trycka ner och va dryga. Har dem så dåligt självförtroende att dem måste trycka ner andra? Måste man ha en viss attityd för att inte känna sig underlägsen? Dryga människor går inte hem hos mig. Jag vill inte att människor ska spela ett spel, spela någon som dem inte är, försöka framstå på ett visst sätt. Säga saker som dem tror imponerar, fast det egentligen bara gör skada. Jag tycker inte om sidor hos mig som vissa människor får fram. Jag är inte den personen. Jag kan verkligen bita ifrån när det är nåt jag inte gillar och arg kan jag bli.
Kommentarer
Trackback
